Via Panisperna
1934 upptäcktes några nya egenskaper hos neutronerna i ett laboratorium på Via Panisperna i Rom. Genom att bestråla beryllium med alfapartiklar från sönderfallande radon, fick ett forskarlag ledd av den italienske nobelpristagaren Enrico Fermi fram en aldrig tidigare sedd reaktion som var både vacker och hemsk på samma gång. Upptäckten ledde sedemera till den första kärnreaktorn och därpå atombomben i samband med Manhattanprojektet i Los Alamos i USA.
Det här var efter första världskriget. Det fanns optimism i luften och på Via Panisperna hälsade hantverkare, turister och romare oförbehållsamt på varandra. Först efter atombomben blev det första världskriget det första, och många äldre sade på den här tiden på Via Panisperna "La Grande Guerra” när de syftade på kriget 1914-18.
Bortsett från börskraschen 1929 och massarbetslösheten i USA under 30-talet, som även skapade en kluven känsla i Rom, var allt som vanligt på Via Panisperna i Monti. Här ligger i dag designbutiker, juvelerare och restauranger. La Grande Guerra – som börjat i augusti 1914 och som under närmare fem år utgjorts av ett pärlband av misslyckanden för såväl krigskonsten som ingenjörskonsten – drev på revanschlusten inom alla vetenskaper. Den uppfinningsrikedom som västvärlden lyckats uppbringa hade obetydligt förmått rubba gränsdragningen mellan Tyskland och Frankrike. För Italiens del blev nedelaget vid Caporetto på östfronten en chock.
Men det slogs inte bara på den europeiska kontinenten vilket många felaktigt tror. Nere på Balkan hade det slagits hela tiden, i Armenien var det systematiskt folkmord på kristna 1915 och japanerna intog året dessförinnan den kinesiska staden Qingdao. Varje dag på den europeiska västfronten, mellan 1914 till 1918, dog runt 900 fransmän och 1300 tyskar, utan att frontlinjen flyttades nämnvärt. Ännu i början av 1918 framstod slutet på kriget som mycket ovisst. I april 1917 gick USA in i kriget. Nedelaget i Caporetto, den ryska revolutionen i november, USAs inblandning; inget av dessa i sig omtumlande händelser påskyndade krigsslutet. Första världskriget hade vid den här tiden dödat, skadat och invalidiserat 20 miljoner soldater på de leriga fälten. Vid tiden efter kringsslutet utbröt spanska sjukan i Europa och då dog ytterligare cirka 50 miljoner människor i det redan söndertrasade Europa och döden sträckte sina såriga fångstarmar långt in på 20-talet, och ända upp till Sverige. När allt plötsligt tog slut, den 11 november 1918 klockan 11.00, då var det oklart vem som hade vunnit. Ententen enades om att Tyskland var förloraren - och som vi vet - ledde det till att Tyskland efter krigsskadeståndet, i hemlighet, började rusta för en hämnd, som man kan säga inleddes med det ursinniga anfallet på Polen.
Men nu är vi kvar på Via Panisperna i stadsdelen Monti i Rom. Det här är en backig gata olik de flesta gator i Rom, och samtidigt en av de anspråkslösaste och vackraste gator jag vet. Här vid husnummer 89 skulle neutronen, osynlig för blotta ögat, fälla avgörandet för världen; dra en imaginär gräns mellan de som eventuellt hade en atombomb och de som eventuellt inte hade en. Gränsen på Via Panisperna är liksom mycket annat i livet imaginär, då ingen riktigt vet vad den andra parten hemlighåller. Rädslan föds, som vi tyvärr vet men aldrig lär oss, ur osäkerheten.