När läkarna blev ansvariga för landets ekonomi: Sex och fattigdom innan andra världskriget

I slutet av 1700-talet besökte den brittiska prästen, tillika nationalekonom och demograf, Thomas Malthus Sverige för att studera den svenska ekonomins hälsa. Tiden innan han kom till Sverige hade han befunnit sig i Norge som, enligt Malthus, ansågs vara en utopi. Malthus noterade att Sverige, till skillnad från Norge, var fattigt och att folket hade en allmänt dålig hälsa, vilket Malthus, i och med att Sverige hade en större befolkningsökning än Norge, tog som bevis på att hans teori om att befolkningsökning resulterar i en försämrad nationell ekonomi var sann. Sverige kom i relation till Norge därmed att framstå som en malthusisk dystopi. Den svenska statens syn på ekonomi och ekonomisk tillväxt hade perioden innan Malthus besök präglats av en merkantilistisk optimism. Enligt 1700-talets utopiska filosofer, förespråkare av denna optimism, skulle ett organiserat samhälle kunna dela lika på alla resurser oavsett befolkningsmängd. Malthus satte sig emot detta och kom med en lösning på befolkningsökningen och således också på landets dåliga ekonomi. Sverige behövde, i likhet med andra länder i Europa, minska barnafödandet genom så kallad ansvarsfull barnalstring. Det skulle i första hand ske genom att arbetarklassen skulle avstå från sexuellt umgänge eftersom det var den klass som både påverkade och blev mest påverkade av en dåliga nationell ekonomi. Flera läkare i England kom i början av 1800-talet att förespråka Malthus mer radikala förslag på ansvarsfull barnalstring men en revolution av sexuell avhållsamhet uteblev bland arbetarklassen i England. Likaså blev sexuell avhållsamhet aldrig på modet bland Sveriges arbetarklass. Ändå kom Malthus nationalekonomiska teorier, och hans lösning på befolkningsökningen, att få fäste och influera så väl politiker som ekonomer, men kanske framför allt läkare, runt om i Europa under 1800- och 1900-talet.

Lösningen på befolkningsfrågan

När Michel Foucault i The History of Sexuality beskriver uppkomsten av biopolitik och biomakt gör han det delvis i relation till den mänskliga kroppens funktion i ett större ekonomiskt system. Biomakt är såldes inte enbart makten över det mänskliga livet utan även utövandet av ekonomisk kontroll över människor. Foucault hävdar bland annat att det är biomakt som möjliggjort kapitalismens uppkomst genom att makthavare kunnat utnyttja och exploatera människor för ekonomisk vinning. Kapitalismen är beroende av människor både i form av arbetskraft och konsumenter. En befolkningsökning kan därmed anses vara önskvärt, i likhet med merkantilismens mål under 1700-talet, eftersom det expanderar båda dessa grupper. Malthusianismen är, i kontrast till kapitalismen, inte intresserad av konsumtion utan har som mål att fördela ett lands resurser jämt mellan människorna i landet. Både kapitalismen och malthusiansimen fann dock i början av 1900talet att lösningen på fattigdom, och vägen till ekonomiskt välstånd, var arbetarna. Kapitalismen: genom att öka och kontrollera arbetskraften, och malthusianismen: genom att minska och kontrollera arbetarklassen.

I början av 1900-talet förespråkade många läkare, politiker och debattörer i Sverige den malthusiska lösningen på befolkningsfrågan. Ordet Nymalthusianism började cirkulera och föreningar uppkom med syfte att sprida den malthusiska lösningen på befolkningsökningen. Föreningar så som Sällskapet För Humanitär Barnalstring (grundat 1917) och Ny-Malthusianska Sällskapet (grundat 1923) var öppna anhängare av nymalthusianismen. Flera föreningar, så som De Förenades Beskydd (grundat 1913), var inte uttalat en del av den nymalthusiska rörelsen men använde sig av Malthus teorier om ansvarsfull barnalstring som lösningen på klasskillnader och fattigdom. I De Förenades Beskydds stadgar uppger dem att föreningens ändamål är att:

samla alla män och kvinnor av den egendomslösa klassen samt alla, som erkänna föreningens program och stadgar samt vilja verka för att bekämpa överproduktion i fortplantning bland det fattiga och förtryckta folket för att därigenom kunna utjämna klasskillnaden samt påskynda den socialistiska utvecklingen.

Många föreningar bildades i början av 1900-talet för att jobba mot detta mål – att förbättra den nationella ekonomin och minska klasskillnader genom att minska barnafödandet – och publikationer och pamfletter distribuerades för att sprida idéen till folket i landet. Publikationer så som Kris i befolkningsfrågan av Alva och Gunnar Myrdal (1933), Hur vi begränsa barnalstringen av Elis C:son Floodh (1925) och Kärlek utan barn av Hinke Bergegren (1910) är endast ett fåtal exempel på malthusiska publikationer från perioden 1910–1938. En av författarna till flera publikationer och pamfletter var stockholmsläkaren Anton Nyström. Nyström var med och grundade det Ny-Malthusianska Sällskapet tillsammans med andra läkare, även de med ändamål att minska befolkningsökningen. Inför skapandet av Ny-Malthusianska Sällspaket skrev läkaren Hjalmar Öhrwall i ett brev till Nyström, som svar på om han ville bli ordförande i sällskapet:

Jag är naturligtvis intresserad för saken och vill gärna biträda så godt jag kan. Emellertid anser jag mycket opraktiskt att jag väljes till ordförande, som icke är bosatt i Stockholm, allra hälst när du och Knut Wicksell finnes där. (…) Allra viktigast synes mig vare, att man har tillgång till intresserade läkare, som lämna upplysningar och råd rörande de preventiva medlen.

I läsningen av Öhrwalls brev går det att identifiera två viktiga aspekter av den nymalthusiska rörelsen. För det första ansågs läkare vara av stor vikt för att nymalthusianismens syfte skulle uppfyllas, åtminstone enligt läkarna själva, och deras mål var att utbilda folket om preventivmedel. För det andra visar benämnandet av Knut Wicksell (ledande svensk ekonom) att läkare i sin kamp mot befolkningsökningen och fattigdom samarbetade med experter utanför sitt fält. Läkarna tog sig därmed in i så väl politiken som nationalekonomin och ansåg sig själva vara del av lösningen på befolkningsfrågan.

Preventivmedel och Preventivlagen

Biopolitik handlar i det här fallet om att styra fria individer (arbetarna) till att självmant arbeta för den politiska ekonomin, vilket då sker i relation till individens egna identitet. Arbetarna i Sverige ansågs vara problemet, och lösningen, på befolkningsfrågan, men en förändring inom demografin, och således inom den nationella ekonomin, gick inte att åstadkomma utan att arbetarna aktivt arbetade för att det skulle ske. Många läkare ansåg att det enda sättet att få arbetarna att uppfylla malthusiansimens mål om ansvarsfull barnalstring var genom undervisning, och då främst undervisning om preventivmedel, men år 1910 kriminaliserades spridningen av information om preventivmedel genom Preventivlagen och lagen kom sedan att gälla fram till 1938. Läkare fortsatte att mellan åren 1910 och 1938 undervisa om preventivmedel men inte längre i offentligheten. En av de mest framstående läkarna som undervisade om preventivmedel när preventivlagen fortfarande var i bruk var Axel Höjer som i början av 1920-talet föreläste om preventivmedel och förespråkade preventivlagens avskaffande. Höjer var, i likhet med malthusianisterna, bekymrad över befolkningsökningen och ansåg att antalet barnfödslar behövde regleras för att lösa befolkningsfrågan. Till skillnad från malthusianisterna var Höjer dock mer bekymrad över befolkningsökningens relation till folkets hälsa än befolkningsökningens relation till den nationella ekonomin. Enligt Höjer behövde staten prioritera barns, och då framför allt spädbarns, hälsa för att minska barndödligheten och därmed få ett hälsosammare folk, vilket i det långa loppet skulle gynna folkhälsan.

Även om läkare så som Höjer under perioden 1910–1938 inte fick sprida information om preventivmedel i skrift fortsatte dem att öppet sprida publikationer och pamfletter om ansvarsfull barnalstring till arbetarklassen. Det gjorde de bland annat genom att informera om fördelarna och riskerna med preventiva metoder under samlag. Ett exempel är Anton Nyström som under 1920talet informerade unga män och kvinnor om riskerna med ett ansvarslöst könsumgänge. Han skrev bland annat i en text till unga kvinnor att:

Alla kvinnor böra veta (…) att kvinnan aldrig må lita på mannens försäkran att ”taga sig i akt” eller ”vara försiktig” genom s.k. utdrag, vilket alltför ofta misslyckas; det behövs blott, att den allra minsta droppe av mannens säd inkommer i kvinnans slida, för att havandeskap kan följa; men så sker ytterst lätt på grund av bristande självbehärskning vid samlaget.

Nyström upplyste män om samma sak i en separat text men valde att i slutet av den texten lägga till att: ”ingen må någonsin förgäta, att i alla könsförbindelser skall man som hederlig karl stå för följderna, skall det finnas ansvarskänsla.” Att Nyström la ansvaret för den ansvarsfulla barnalstringen på männen är tydligt men det fanns delade meningar inom malthusianismens anhängare om vem som var ansvarig under ett samlag. Sällskapet för Humanitär Barnalstring nämner till exempel i en pamflett till arbetarklassen att ”av flera orsaker är den åtgärd bäst, där det är kvinnan som kan vara med och bestämma.” I samma pamflett går de även emot Nyströms rekommendationer kring avbrott av samlag. Sällskapet för Humanitär Barnalstring framhåller att avbrott av samlag är en av de säkraste preventiva metoderna under samlag. De nämner inte kritiken från läkare angående avbrott av samlag som metod men de tar upp en annan kritik läkare riktat mot metoden:

Det är visserligen en av vissa läkare skarpt angripen åtgärd; de säger, att det skulle verka skadligt; men som fransmännen sedan ett århundrade begagnat detta sätt utan förfång för hälsan, kan man med visshet säga, att talet om den stora faran är falskt. För övrigt användes det sedan gammalt även bland bönderna i vårt land utan någon olägenhet.

Denna oenighet kring preventiva metoder under samlag kan ses som en reaktion på förbudet att nämna preventivmedel som en preventiv metod i sig. Flera nymalthusiska föreningar marknadsförde och sålde ändå fortfarande preventivmedel i hemlighet. Sällskapet för Humanitär Barnalstring hade sin egen prislista på vad de kallade ”Nymalthusianska artiklar”. Preventivmedel som fanns till försäljning var bland annat gummikåndånger (kondomer) med eller utan behållare, säkerhetssvampar, pessarium (pessar) och slidsprutor. I slutet av prislistan framhåller Sällskapet för Humanitär Barnalstring att den eventuella vinsten för försäljning av preventivmedel och andra nymalthusianska artiklar ”tillfaller vår propaganda för nymalthusianismen”. Nymalthuismens syfte var alltså i det här fallet inte att gå i vinst utan att helt och hållet jobba för en ansvarsfull barnalstring.

Att styra över liv

Politiska diskussioner kring kvaliteten och storleken på befolkningen uppkom först under 1700talet. Den tidigare makten som fokuserat på att ta eller skona liv flyttades över till makten att fostra eller förkasta liv. Detta antagande la grunden för Foucaults teori om biopolitik och biomakt. Som tidigare nämnt var Foucaults teori om biopolitik tätt sammanknuten med uppkomsten av ekonomiska system, i synnerhet kapitalismen, och kontrollen av mänskligt liv var också kontrollen av resurser.

I början av 1910-talet skrev och publicerade Hinke Bergegren Offer för könsmoralen i vilken han redogör för att reglementeringssystemet av prostituerade i Sverige borde avskaffas. Bokens första del Hunger och kärlek börjar med att Bergegren fördömer kapitalismen och han gör det på ett sätt som överensstämmer med Foucaults syn på relationen mellan kapitalism och biomakt:

Hunger! Det är ett avskyvärt samhällstillstånd, där de med det hårdaste arbete betungade skola vara nödda att leva i fattigdom och osäkerhet eller i alla fall under små villkor, medan de, som ha mindre hårt arbete och vida angenämare arbete, skola få leva i lyckligare förhållanden, ofta i överflöd. Men tusenfallt mera fördömligt är det kapitalistiska storborgardömet därför, att det kräver så många offer, hungerns offer, kärlekens offer. (…) Är det inte ofattligt, att folket ännu föredrager kapitalismens fjättrar och låter så tåligt spänna sig i oket, för att dra plogen åt sina förtryckare?

Bergegren var inte uttalat malthusianist men både hans kritik mot kapitalismen och att han förespråkade användandet av preventivmedel är i linje med malthusianismens grundtankar. Bergegrens kommunistiska bakgrund gör dock att han inte kan anses vara malthusianist eftersom malthusianismens, i likhet med kapitalismens, lösning på Sveriges befolkningsökning och fattigdom var att begränsa och kontrollera arbetarklassens liv.

Att göra arbetarklassen till måltavla för malthusianismen var strategiskt på fler än ett plan. Det var inte bara där den största befolkningsmängden med lägst inkomst befann sig utan det var också den klass som ansågs ha sämst hälsa. Runt om i Europa och Nordamerika började man i början av 1900-talet att förbättra de fattigas hälsa genom att bland annat förbättra bostadsområden där de lägre klasserna bodde. Syftet var inte bara att förbättra folkets fysiska hälsa utan även den moraliska hälsan, den sexuella hälsan inkluderad. Nikolas Rose förtydligar att: ”Health here formed a kind of transactional zone between political concerns for the fitness of the nation and personal techniques for the care of self.” Det existerade alltså utöver malthusianismen flera olika politiska och ekonomisk modeller, tillika ideologier, som alla hade det gemensamma målet att förbättra folkhälsan. Att förbättra den nationella ekonomin kan med andra ord ha haft mindre med de fattiga att göra och mer med de sjuka att göra. Malthus hade kanske redan i slutet av 1700-talet svaret på vad som gjorde en nation rik och en annan fattig – folket i Norge var inte friska för att de var rika, och folket i Sverige var inte sjuka för att de var fattiga, utan folket i Norge var rika för att de var friska och folket i Sverige var fattiga för att de var sjuka. Men att beskylla arbetarklassen för ansvarslös barnalstring var förmodligen enklare i slutet av 1700-talet än att försöka inrätta ett nytt nationellt system för folkhälsa.

Det går inte att studera malthusianismen utan att medvetendegöra begrepp som klass och klassamhörighet. Som nämnts under rubriken Preventivmedel och Preventivlagen handlar biopolitik i malthusianismens fall om att ”styra fria individer (arbetarna) till att självmant arbeta för den politiska ekonomin, vilket då sker i relation till individens egna identitet”, vilket är en förlängning av Foucaults teori om governmentality. Jag tror att det är där, i arbetarklassens individuella och kollektiva identitet, som vi kan hitta svaret på hur de förhöll sig till befolkningsfrågan som på så många sätt var direkt kopplad till deras sexualitet.

Det är, och var, problematiskt att medikalisera ett biologiskt betingat beteende enbart i syfte att ”bota” det, vilket var vad malthusianismen ämnade att göra. Nymalthusianismen gick ifrån malthusianismens mer radikala syn på sex, och dess botande, men läkare i början av 1900-talet försökte fortfarande kontrollera och begränsa sex bland arbetarklassen så som de försökte kontrollera och begränsa smittsamma sjukdomar.

Sexualitet är en viktig aspekt i Foucaults formulering av uppkomsten av biopolitik och biomakt. Makten över liv, och kontrollen därtill, var delvis beroende av sex. Genom sex som handling, och sexualitet som form, kom den styrande makten åt det mänskliga livet i dess mest grundläggande form. De läkarna som ansåg sig vara malthusianister, och därmed förhöll sig till malthusianismen för att lösa befolkningsfrågan, var utövare av denna typ av biopolitik och biomakt. Läkarna i 1900talets början ansågs sig dessutom ha rätten att utöva denna makt över folket i och med att de arbetade för att främja folkets hälsa. I ett meddelande till folket från Ny-Malthusianska Sällskapet, bestående av läkare, politiker och ekonomer, påpekade Ny-Malthusianska Sällskapets styrelse att de som ville leva i enlighet med nymalthusiansimens ekonomisk modell, och därmed minska barnafödande, borde ”söka råd hos erfarna läkare om lämpliga åtgärder.” Läkarna tog sig alltså makten att lösa befolkningsfrågan, och därmed förbättra den nationella ekonomin, vilket är än mer talande när det ställs i relation till att den politiska makten i landet kriminaliserat spridningen av information om preventivmedel – de nymalthusianska läkarnas främst medel för att stoppa befolkningsökningen.